Sardinstim i Moalboal och hajar på Malapascua

Moalboal

Efter några härliga dykdagar och snorkling med sköldpaddor på Apo Island var det dags att åka vidare till ön Cebu och till staden Moalboal... för ännu mera dykning :).

Moalboal ligger på Cebus västkust och är känd för bra dykning och snorkling. Det är ganska turistigt och det finns en hel del restauranger och promenadstråk längs stranden:

Första dagen i Moalboal tillbringade vi på en hyrscooter! Bankomaten i staden var offline och våra pengar var i princip slut. Vi blev tvungna att åka en bit för att hitta en annan bankomat och ta ut pengar. Fördelen med att åka scooter, du får se en massa... bl.a. övergivna "turist komplex":

Underbar utsikt

Det kryllar av sardiner i vattnet kring Moalboal men hajarna syntes inte till.

Malapascua

När vi inte fick dyka med några hajar i Moalboal bestämde vi oss för att åka till Malapascua och förhoppningsvis få se de välkända hajarna - Thresher sharks och kanske några andra hajar!

Det tog sammanlagt 9h med buss och båt från Moalboal till den fantastiska lila ön Malapascua som ligger norr om Cebu. Här bodde vi enkelt på Bebe´s och Emelie slogs med myggorna på nätterna! Samma kväll som vi kom fram till ön sprang vi in i vår danskevän Louise som vi träffade på Apo Island. Vi hängde och hade en hel del skoj med Louise under resan! Vi åkte bl.a. på en heldagsutflykt till en ö där det bodde cirka 800 människor som till större delen försörjde sig på fiske.

Gissa om barnen på ön blev glada när vi kom? Vi hade med oss lite godis som vi delade ut till barnen, det var väldigt uppskattat.

 

Det var en vacker liten ö, men varmt som tusan!

Skönt med ett dopp i det kristalklara vattnet

På ön fanns det grottor som amerikanarna hade använt under andra världskriget. I en av grottorna fanns det två döskallar som tydligen var amerikanare. Tyvärr ingen bild på det.

Under dagen gjorde vi två dyk, ett av dyken gjorde vi på vraket Dona Marilyn, ett passagerarfartyget som sjönk 1988, över 200 människor omkom!

Muräna som tittar fram i vraket

Sjöjungfrun Louise

Thresher Sharks

Malapascua är en av de få platserna i världen som du kan få chansen att se Threseher Sharks. Hajarna lever normalt sett på väldigt djupt vatten. En båttur utanför Malapscua finns en "Sunken Island" som ligger på 15-32 meters djup och därefter slutar det brant ner till 230 meter! Hajarna lever på den djupaste delen men tidigt på morgonen vid soluppgången tar det sig upp på lägre djup för att bli rengjorda av cleaningfishes, det är då man har chansen att se dom.

04.00 ringde väckarklockan en morgon på ön. Cirka 05.00 var vi på väg med dykbåten ut till Monad Shoal (Sunken Island) för att med 95 % säkerhet få se de fantastiska hajarna.

Kaptenen på båten var först med att se en haj som hoppade över vattenytan! Därefter såg Johan en haj som smög sig bakom mig när vi var på väg ner i djupet. Vi satt stilla på cirka 30 meters djup under några minuter för att få se dom... det tog lite tid men tillslut visade dom sig som ståtliga varelser med långa kaxiga svansar, vilken upplevelse!

Tiden gick alldeles för fort och när vi väl satt på båten igen kändes allt som en dröm.

Men den som har väntat på haj...väntar aldrig för länge. Samma dag gjorde vi två till dyk och fick då se white-tip sharks på nära håll vid båda dyken. VId första dyket såg vi två rackare som låg och sov djupt under en klippa.

Under andra dyken mötte vi en stor och en liten mindre white-tip simmandes i en grotta. Vi kom riktigt nära dessa och Johan som alltid ska vara värst kunde nästan peta på dom! Tyvärr så fungerade inte blixten på undervattenskameran så bättre bild en så här blev det inte.

Nu är det bara valhajen som inte har visat sig! Annars är vi nöjda på hajfronten ;).

Filippinerna - Bohol, Siquijor och Apo Island

Vi lämnade Vietnam för Filippinerna. Resan blev lång och när vi landade visste vi fortfarande inte vart vi skulle, det slutade med att vi lyckades ta oss med sista färjan till ön Bohol.

Bohol

Väl framme på Bohol hyrde vi en mc och brände runt på ön.

Liten apa på Bohol

Chocolate hills är ett område på ön med ca 100 pyramidformade kullar eller högar som under torrperioden blir bruna "typ chokladbruna". För att dra lite turister till ön döpte man därför dem till Chocolate hills. Rätt häftigt att se, men minst lika häftigt var det att se den förfallna resorten och utsiktsplatsen men en gång bestämde sig för att bygga. Man var nog helt bombsäker på att turister skulle flockas kring ett ställ i ingenstans där man inte kan göra någonting mer än att titta på typ chokladbruna högar. Och nej det finns inte ens toblerone att köpa!

 Skylten är lite på sniskan.

Poolen saknar vatten och poolpojke..

I övrigt var ön väldigt fin. Höga berg, djungel vackra risodlingar och supertrevliga människor överallt!

Vi reste vidare till Panglao med en av alla tusen tri-cyckels. Panglao är en mindre ö precis intill Bohol, mycket turister och det mesta är centrerat kring dykning. Här spenderade vi större tiden med att vara hängiga så inte mycket att rapportera..

Siquijor

Vi bestämde oss för att lämna Panglao ganska fort för att istället ta oss till Siquijor. Det sägs att häxdoktorer och svartmagiker huserar på Siquijor, det såg vi inget av men ön var mycket trevlig med avslappnade filurer. Vi lyckades bli inbjudna på fika efter samtliga snorklingar hos kringboende invånare!

Vårat boende, Czars Place..

Vi gjorde våra första Filipinska dyk på ön.. Korallreven var toppen med Fiskar, sjöormar och turtlar (batfish på bild).

Vi träffade ett härligt spanskt par, Jose och Vanessa. Tillsammans utforskade vi ön på skoter, bl.a. besökte vi några fantastiska grottor..

Filippinpojken hade utvecklat en mullvads-syn efter all tid i grottan. Dock guidade han alldeles utmärkt med luktsinnet. Johan övervakar.

Jose på väg in i grottan..

Vi hittade även ett trevligt vattenfall där man kunde bada och slappa..

Tyvärr fanns det även en mindre trevligt lian/Tarzan-rep.. Om ni någon gång åker till detta vattenfall på Siquijor se till att kontrollera vattennivån om ni tänker använda Tarzan-repet. Jag (Johan) gjorde inte det och fick betala med två brutna tår:-(

Tårna gjorde att vi fastnade längre än planerat på ön.. Medans Johan satt på guesthouset och körde rehab var Emelie ute och dök och roade sig.. Jose och Vanessa tipsade oss att åka vidare till Apo Island och så gjorde vi när det blev dags att röra på sig..

Apo Island

Resan till Apo Island gick bra, dock var man helt genomblöt efter resan i en lokal lite fiskebåt. Ön är extrem liten och elektricitet finns endast mellan 18 - 21. Varje kväll vid solnedgången samlades befolkningen på stranden, barnen lekte, kvinnorna sjöng i den lilla kyrkan och männen snackade förmodligen om tuppfäktning och hur dom skulle spöa grannens tupp i näste fight..

Solnedgång över ön Negros..

De flesta kommer till ön för dykning och då främst för att se alla sköldpaddor. Vadade man ut ca 10m från stranden i vattnet så stötte man på en sköldpadda, dom var överallt.

Turtle-ass

Eftersom ön är så liten måste alla invånare hjälpas åt. Öns fyrvakt är en get.

Ho Chi Minh City

Efter ungefär 24h på ett tåg från staden Dong Hoi klev vi äntligen av i Ho Chi Minh City (el. HCMC, Saigon).

Karaokemassage?

Vi hittade ett trevligt hotell i distrikt 1 där de flesta backpackers hängde och där ölen var billig :).

Det blev mycket promenader under de fyra dagar vi tillbringade i HCMC. Det var väldigt varmt på dagarna och fuktigt! Staden är full av liv och rörelse. Och trafiken är crazy!

Vi besökte War museumet som ställer ut bilder, krigsfordon och vapen från Vietnamkriget som varade under 1957-1975. Ett krig som skördade många offer! Tusentals vietnameser och amerikanare förlorade livet på ohyggliga sätt.

Under vietnamkriget byggde vietnameserna milslånga underjordiska tunnlar som vi också besökte. Tunnlarna användes bl.a. som gömställen, vapengömmor, sjukhus, minibostäder och logi för de stridande under kriget. Vi besökte Cu Chi-tunnlarna som ligger 3,5 mil utanför staden i Cu Chi distriktet. Inne i tunnlarna var det både varmt och extremt trångt...

Våran Cu-Chi guide, liten man med torr humor :)

Fällor som var avsedda för de amerikanska soldaterna

Saigon var sista anhalten i Vietnam, ett land vi gärna besöker igen! Härnäst Filippinerna...